lördag 16 januari 2016

LO I MITT HJÄRTA...


Då jag var 15 år då bodde jag på landet. Och jag fick en lördag förmiddag huset för mig själv med lugn och ro. Kokade mig en kopp kaffe och satt mig mig till ro ute och njöt av lugnet och den friska sommarluften. Plötsligt hör jag ett högt jamande och ut på grusvägen 15 meter från där jag satt med min kaffekopp kommer en vacker lo hona ut. Jag blev helt fascinerad av hennes smidighet och hennes vackra ögon. Hon stannade upp och fixerade mig med blicken, jag förblev alldeles stilla för att inte skrämma henne. Såg under hennes mage så dingla spenar då insåg jag att hon hade ungar nånstans i skogen som väntade på henne. Hon var helt stilla på vägen men fixerade sin blick på mig, stod där tillitsfullt och visade upp sin vackra päls för mig. Vi tittade på varann ostört i cirka 2 minuter och att kaffet kallna ångrade jag inte för en minut, det var det värt. Sen år 2000 for jag tillbaka och då var skogen totalt ned huggen och därmed var denna vackra lo hona med ungar  också borta för alltid.

Enligt indianerna så det vilda djur du mött ute och du inte blivit attackerad men äran att få se in i deras ögon och upplevt harmoni så är det ditt totemdjur. Och då blir din uppgift också att se till att ditt totemdjur får sin markområde ostört och orört så du kan finna styrka då din själ nåt en djup svacka i livet. Och med tyst sinneslugn få åter möta ditt totemdjur som ger åter energi och styrka att fortsätta för att du på din väg i livet med framgång och lycka.

Men då jag var 13 år mötte jag en varg uppe i Porjus som ligger i norra delen av Sverige. Jag rent av krockade med varghanen. Men fick se hans vackra ögon, det var en stor varghane, så jag gick några steg bakåt så han inte skulle känna sig hotad och attackera. Men han gick en bit ifrån mig stannade upp och vände på huvudet så jag fick se hans ögon i någon minut. Sen kom en bil och han försvann. Blev tagen av det oväntade mötet.
Vargens spår som Roger Pontare sjunger.

Både lo och varg är kraftfulla djur men vi människor ska ju kunna leva med dom.Om dom får ha sina områden orörda och oförstörda och vi visar dom respekt på behörigt avstånd i deras områden kan vi samexistera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar